Om människan inte längre fanns…

by

Storbackrun 2010
 

En sak som ständig förundrar och som nog aldrig kommer att upphöra att beröra mig är de oändliga, orörda vidderna i våra nya Jämtländska hemtrakter. Avstånden är enorma i denna fjällglesbygd och naturen bjuder på storslagna vyer. Vägarna vindlar sig genom djup urskog till höga höjder och bitvis är utsikten helt häpnadsväckande då man blickar ut över magiska fjälltoppar och oändlig vildmark, ofattbara för en Hallänning…

Vid slutet av vår lilla grusväg upphör bebyggelsen helt, därefter finns bara mil efter mil av renbetesland bortanför vårt älskade Ansättenfjäll. Inga bilvägar går dit, naturen är orörd och tiden går sin gilla gång utan funderingar på preliminärskatt, extrapriser på Ica, debatter, blanketter eller annat krångel i det mänskliga livets snårskog. Där rinner allt av en, tiden stannar och världen utanför upphör… Solen går upp, solen går ner, årstidernas cykel rullar kraftfullt på, en cirkel utan början och utan slut.  I allt detta stora blir man liten, ödmjuk… Man inser också bedrövat att man är en hus-katt som glömt hur man jagar, som glömt hur man överlever i den ursprungliga planen ifall alla bekvämligheter man tar för givna togs bort…

För mig är Ansättenfjället en ”hon”…  Mäktigt tronar hon där sedan urminnes tider, som en drottning med sina mindre toppar som ödmjukt följe.  Hon är full av visdom och kraft, allt har hon skådat, sett så många generationer och öden komma och gå… Så många månklara nätter som lyst upp henne, så många mäktiga norrsken som sakta smekt henne och så oändligt många soluppgångar som hyllat henne i eoner av tid. Kanske är det hon som har svaret på livets gåta om vad allt går ut på…

 

 
Ansätten…Hur länge kommer hon att få vila där i frid? Kommer Människan att till sist få henne på fall i en värld där allt mer förstörs? Eller blir det naturen som till sist segrar i ett krig där vansinnet till slut måste slås ned för överlevnadens skull? Hur skulle livet vara om människan inte längre fanns… 

Följande artikel kom idag från Therese på andra sidan jordklotet. Den fick tankarna att börja snurra och med ens blev perspektivet ännu större: Earth Without People | Extinction | DISCOVER Magazine: What would happen to our planet if the mighty hand of humanity simply disappeared? 

 

”In a city bereft of humans, concrete cracks, weeds invade, and mammals multiply. 
Paper money stored in a sealed safe could remain intact for eons.”
 
Jorden skulle förmodligen läka, livet skulle gå vidare. Djur mer anspassningsbara och visare än oss skulle leva vidare i den symbios som var tänkt… Så…kan man tänka till? Hitta sin ödmjukhet och inse sin litenhet men också sin delaktighet i detta enorma hjul? Kanske leva annorlunda för ta vara på sina sekunder i oändligheten, göra det bästa av dem och hitta tillbaka till sin instinkt i Livets Cirkel
 
 
 

From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun
There’s more to be seen than can ever be seen
More to do than can ever be done

Some say eat or be eaten
Some say live and let live
But all are agreed as they join the stampede
You should never take more than you give

In the circle of life
It’s the wheel of fortune
It’s the leap of faith
It’s the band of hope
Till we find our place
On the path unwinding
In the circle, the circle of life

Some of us fall by the wayside
And some of us soar to the stars
And some of us sail through our troubles
And some have to live with the scars

There’s far too much to take in here
More to find than can ever be found
But the sun rolling high through the sapphire sky
Keeps great and small on the endless round

(Elton John – Circle Of Life)

 

 
Fler än jag känner ödmjukhet och djup tacksamhet inför den mäktiga vildmarken och ingen uttrycker väl kärleken till fjällen, och lyckan att få uppleva dem, bättre än Fjällmor vid sin vedspis:
 
”På morgonen, på natten, på dagen, på eftermiddagen… 
alla dygnets timmar är min fjällvärld just nu magiskt vacker…”
 
”Tack för att jag får leva här…”
 
(utdrag från Fjällmors webbsida Hemma……)
 
 
…och ingen fångar väl den magiska fjällnaturen på 
bild så som Fjällfar: www.magba.se 




3 Responses to "Om människan inte längre fanns…"
  1. Jag läste redan igår kväll
    blev så berörd att orden stockade sig och tårar trillade… hann tänka:
    "detta måste jag visa mina läsare!"

    och sen blir jag överrumplad av slutklämmen

    jag?
    maken..?

    stolthet och kärlek fyller min själ

    och orden stockar sig
    än en gång

    Innerligt tack

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.