Kvällstur på nya skidorna…

by

 
 
 
Förra året fick Emil sitt första par längdskidor och i år var det Emmas tur. Fina Fischer-skidor/pjäxor och stavar inhandlades på rean vid Krokomsporten och vi fyndade även sköna skidställ.
 
 
 
En bild på en sportig familj vid en härlig kvälls-skidtur på isen. Man skulle kunna tro att det bakom kameran fanns en lika sportig mamma med lika snitsig utrustning…
 
…men…
 
 
 
…så var icke fallet! Denna mamman kan inte stå på ett par skidor utan promenerar istället. Promenader har gått utmärkt hela vintern fram tills idag då skaren inte höll längre och det blev livsfarliga tramphål i den djupa snön där kängorna fastnade och man fick gräva sig upp på alla fyra. Stor sorg, vad gör jag nu om inte jag kan gå mina älskade långpromenader? Surade en stund men så kom snilleblixten – svärfars oranga snöskor anno 1970-nånting hände ju i kashuset! Sagt och gjort, snörade på dom, hittade ett par lika antika stavar och gav mig av! Vilken känsla, och vilken motion!
 
Detta får duga i väntan på bättre benmuskler och nya försök att åka längdskidor, vilket är min stora dröm! Jag vill också kunna skida fram i tysta snölandskap, sportig & smidig. Men som halländska uppfödd med minimalt med snö (hade vi över huvudtaget någon snö någonsin?) så kan jag inte åka skidor! Motoriken finns inte! Vare sig att åka utför eller på längden. Inte ens att stå på ett par längdskidor funkar, minsta rörelse och det är som att släppa ett kylskåp från hög höjd, jag faller rakt på ändan. Jag har provat ett par gånger med lika dåligt resultat och det är lång konvalesens på att rehabilitera svanskotor, jag vet därför att jag måste ta det här i rätt ordning och få till muskler först och öva upp balansen.
 
Jag har tänkt mycket på hur man bäst börjar öva och kom fram till en förträfflig idé – att hålla i en spark istället för stavar! Var helnöjd och meddelade resten av familjen som omgående vred sig i skratt i en hög på golvet! Va? Varför inte? Jo, det skulle inte se klokt ut sa dom (ok, vem ser mig här ute?), det skulle inte funka att åka (jag vill inte åka, jag vill hålla mig upprätt och ta mig lååååångsamt framåt med lite glidkänsla) och framförallt är det ingen som gör så! Nähä?
Jag har inte provat ännu, men skam den som ger sig! Kanske kan den hemliga drömmen om skidskytte bli sann! En par skidor, en spark & ett luftgevär och voíla – en ny karriär!
 
/Pernilla
7 Responses to "Kvällstur på nya skidorna…"
  1. Håll kvar snön tills jag kommer hem :)! Jag vill också ha nya längdlagg… Får kolla om Jerry har några kvar.

    Snöskor är ju värsta inneprylen och jag tvivlar inte det minsta på att det är superjobbigt… Men, nog ska vi väl kunna få upp dig på skidor. Jag har varit Bamseledare (längd) och är nu "plogexpert" (alpint). Har en gång i tiden hjälpt en sydafrikanska att lära sig åka längd i Åkersjön, så nog ska väl en Halländska klara't med! 🙂

  2. Underbara du=)Den Pernilla jag känner i nötskal, både vad gäller uppfinningarna (snöskor) och hur du ska lära dig att åka längdskidor utan att ramla och slå halv ihjäl dig (som jag är expert på….) förstår faktiskt inte alls hur din familj kan välja att skratta åt det ist för att uppmuntra dig till att pröva din idé men dom har nog inte riktigt förstått vilket geni du är och som vi vet, genier missförstår ju hela tiden;-) Lycka till, gumz och jag får väl åka upp och stötta dig i din idé om det känns för motigt, tänk dig den synen då, vi 2 på längdåkningsskidor och varsin spark….sicken upplevelse=) kramar

  3. Åh Anneli, jisses vad jag skrattade! Du fattar precis läget – det är på Bamseklubbsnivå det är för min del! Det är där jag måste börja! Och det låter hoppingivande med tanke på sydafrikanskan! 🙂

    Och Jez – haha, tack för uppmuntran! Jag har nåt halvt minne av nån skidtur vi gjorde i Falkenberg en av de få snöiga vintrar där var i 5:an eller nåt, dock utan sparkar. Vi kom efter hela tiden och Brinkedal var vansinnig! 🙂

    Och Fjällmor – stor sorg över att cybern slurpade i sig ditt inlägg, jag hade så gärna velat läsa det! Jag hatar när det där händer och tar alltid det säkra före det osäkra nu för tiden efter ett flertal såna eländesincidenser då jag förlorat olika nivåer av författande 🙂 i den stora cyberrymden – jag markerar och kör alltid Ctrl + C numera innan jag klickar iväg mina alster, även minsta rad!

    (edit: det hände just nu, men jag förekom cybermonstret och hade kopierat, piluttalej)

  4. Har läst dina kommentarer hos Fjällmor många gånger, men aldrig tidigare klickat mig hit. Nu sitter jag här på jobbet strax utanför Göteborg, och längtar hem till mitt älskade Jämtland med en stor klump i magen. Tack för den fantastiska livsglädje som genomsyrar din blogg. Fantastisk läsning! Och hälsa Jämtland från mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *