Finns det tårta i himlen?

by

 Idag skulle min älskade lilla mamma fyllt 75 år! Så många minnen, så mycket glädje och sådan oändlig sorg… 
Mammas liv var kantat av värk och sjukdom. Hon hade Reumatoid Artrit, Sjögrens syndrom, sklerodermi och utvecklade på senare år även Typ 1 diabetes. På något sätt höll hon ändå humöret uppe trots alla svårigheter, hon var alltid full av kärlek och hade alltid glimten i ögat!  Därför var det öde som gick henne till mötes alltför grymt. Hennes sista månader i livet blev en kamp i en vårdapparat som fullständigt havererade runt oss. Vi hamnade i ett helvete där mamma blev gravt vanvårdad rakt fram för våra ögon. Vi slogs för henne, men inte tillräckligt, vad hon fick utstå kan nog ingen av oss föreställa sig… Jag skriver om detta på min blogg Omsorg – om sorg när omsorgen inte fungerar… Starka bilder och sorglig läsning, men man måste se för att förstå!

Mamma var en vetgirig person och försökte leva så väl hon kunde för att lindra och förbättra sina sjukdomar. Lyckan var stor när hon till sin dietist förskräckelse la om sin kost till LCHF och dramatiskt förbättrade sin svårinställda diabetes och normaliserade sitt blodtryck. Även detta blev en kamp inom vården där hon till sist stod som förlorare. Gamla synsätt sitter hårt,  även då de är helt befängda och situationen blir helt absurd… Kostkampen – om striden för LCHF vid typ 1-diabetes…

Glädjande nog kommer det i dag på mamma födelsedag direktiv från regeringen att en äldresamordnare ska tillsättas. Man har insett att äldrevården är bristfällig;

”Stat, kommuner och landsting har misslyckats med att ge de mest sjuka äldre en fullgod vård och omsorg”, skriver socialminister Göran Hägglund och barn- och äldreminister Maria Larsson på DN-debatt.

Starka röster har även höjts inom kostfrågan, de gamla sanningarna är inte längre lika solida och man anar sprickor i fasaden – vad krävs för att fler ska våga lyfta på locket och ta strid?

Mamma var dock inte vad man kan kalla ”äldre” – hon var bara 71 år! Men hon hade oturen att vara multisjuk och få en stroke i semestertider…

 

Saknar dig så mycket…

/Pernilla

 

mamma-o-milla

 

Lilla mamma,

vi älskar dig så innerligt och vi har alltid känt hur innerligt du älskar oss – din kärlek och omtanke har överskuggat allt annat i ditt liv. Du kämpade så in i det sista för att hålla dig kvar för att inte orsaka oss sorgen och smärtan att förlora dig. Jag vill att du ska veta att jag i mitt hjärta förstår att din kropp inte orkade mer, jag förstår att din själ var tvungen att släppa taget… Jag låter dig gå mamma, jag släpper dig fri. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan dig, men att se dig lida så är mer än jag mäktar med.

Det var i dig mitt hjärta slog sina första slag. Det var i din varma famn jag tog mina första andetag och det var till dina trygga armar jag tog mina första steg. En mors kärlek till sina barn övergår allt, inget är starkare än det. Vi möttes i kärlek och skiljdes likaså. Lika överväldigande som kärleken är då man första gången håller sitt barn i sin famn, lika överväldigande är sorgen då man för sista gången håller sin mors hand i sin. Du såg in i våra ögon när du gick och du tog dina sista andetag i min famn. Du gick genom mig och fyllde mig med fullständig tro och trygghet i att vi möts igen. Du gav mig styrka att förlora dig och du gav mig kraft att känna din hand bli kall och din kropp bli tom… Du lät din själ omfamna mig som så många gånger förr och du lät mig känna och se att du fick frid. Jag vet nu att du är ständigt med oss, det var bara din kropp som inte orkade mer…

Vi möts igen – själar som älskar varandra så de följs alltid åt! När vi dör blir det som innan man föddes. Man vilar en stund i den friden och sedan finner man varandra igen…

/ Din Milla

 

 
2 Responses to "Finns det tårta i himlen?"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.